Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Men mina ord lyckades röra henne. Hon
gick ifrån mig under tårar.”
”Smärtan lemnade hon dock qvar!”
”Det gjorde hon visserligen. Men vet, min
Ernst, att moderns sällhet öfver sonens
grann-laga ädelmod mer än ersatt makans hemliga
tårar.”
”0, mamma!”
”Huru väl minnes jag ej den dag, då du,
efter så många fruktlösa ansträngningar, utan
ett ord af klagan eller förebråelse gick ut
ifrån det hus. som för alltid bort vara ditt,
och som nu tillhörde främlingar! Hur enkelt,
hur varmt och dock hur sansadt och fast var
ej ditt afsked till alla dessa menniskor, hvilka
trängdes omkring oss för att ännu få en skymt
af sin unge älskade husbonde! Du hade
lyckats öfverskyla följderna af din fars lättsinne:
du hade gjort hvar man rätt, och vissheten
härom strålade ur din blick, då du mera bar
än ledde mig till vagnen. 0, redan då, när
du hviskade till mig: ’Förlåt mig, mamma,
denna tunga resa!’, hade jag velat hviska till
dig: ’Jag känner för hvars skull du förmått
allt detta.’ Men orden dogo på mina läppar:
jag kunde blott välsigna dig.“
“Tack, tusen tack, för dessa ljufva ord . .
Men nu icke mera härom!“
“Blott detta: du skall, jag vet det, ha ett
öga på dessa arma varelser !*
“Jag hade det, så länge det behöfdes, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
