Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lade sig en ny tråd genom grefve Hermans
uppträdande och Ediths synbara och tilltagande
gunst mot honom. De små scenerna under
resan till Ramsvik och sjelfva fadderskapet
gjorde alltsammans ännu oredigare.
”Jag är nästan säker,” slöt han, men
tonen hvarmed han sade dessa ord var allt
annat än säker, ”att jag vid min hemkomst
finner henne förlofvad.”
”Nej, det tror jag icke att hon är. Men
efter hvad du nu berättat mig, fruktar jag att
hon skall dåra den olycklige grefven, i trots
deraf att hon älskar dig med en våldsam
kärlek, och det gör hon.”
”Och om än så vore att hon älskade mig
(förutsatt att det allra otänkbaraste vore
tänkbart, nämligen att den alltid högst artiga, men
kalla och stolta modern gåfve sitt samtycke)
skulle det kunna anses som en lycka ? Nej!
Ty sedan lågan utbrunnit, hvilket säkerligen
skedde snart nog, komme hon att med afsky
vända sig bort från villan. Hon skulle anse
att hon upplyftat mig till sig och derföre äfven
tro sig ega rätt att låta mig känna det. Jag
åter skulle aldrig finna mig i ett dylikt
förhållande och, om jag än älskade henne ända
till vansinne, säkerligen ändå blifva en icke
god make.”
”0, du gör dig mycket orätt, min Ernst!
Du komme tvärtom att uppfostra henne till en
fullkomlig qvinna. Huru mycket förmå ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
