Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tvunget leende: ”Det är dock ingenting annat
än en af dessa gamla löjliga
barnkammar-sagor, som blifvit behörigen uppstufvad.”
”Hvad,” utbrast farbror djerft, ”huru kan
hon vara en så ogudaktig menniska att
förneka Herrans finger!”
”Synderska, tviflar du?” ljöd i detsamma
bortifrån andra rummet en röst så graflik, dof
och hemsk, att nästan hela sällskapet i
häpnad sprang upp, medan mamsell Octavie sjelf
var nära att falla af stolen.
Men på grefve Herman blef intrycket
förfärligt.
Han satt der orörlig med uppspärrade ögon
och vild blick, under det hela hans kropp
våldsamt skälfde. Det förekom honom, hvars
blod genom den föregående historien redan
blifvit bragt i för hastigt omlopp, som om han
hört sin gamle plågoande. Han väntade
en-das^ tfii ii-se fantomet förkroppsligadt
framträda.
Den ene såg häpen på den andre, tills
ryttmästaren glädtigt utropade:
”Nå, mitt herrskap, ni ser ju här
bexmä-staren framför er! Jag räknar bland mina
öf-riga små talanger äfven den, att vara
buktalare. Men, på tro och heder, herr grefve,”
tilläde han, vänd åt denne, ”om jag kunnat
förutse att någon skulle ta skämtet så
allvarsamt, hade det aldrig egt rum. Jag är
ordentligt i fortviflan öfver min förseelse.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
