Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Det var ett olyckligt och
förargelse-väckande skämt!” svarade farbror, i det han gick
fram till grefve Herman för att understödja
honom. Men Edith var redan vid andra sidan,
och så lugnande var hennes hviskning, så ljuft
smekande hennes röst, att sjuklingens sinnen
efter hand återtogo sitt vanliga välde. Han
blef till och med i stånd att framföra en
ursäkt, och för att visa sin herrskarinna det
han äfven hade en fast vilja, ålade han sig den
pinan att stanna qvar i sällskapsrummet, der
han likväl, undantagandes vid de sol-glimtar
Edith då och då under uppkommande små
samvetsqval lät lysa för honom, befann sig lik
en ande i skärselden . ..
Den natten fick grefve Herman ingen hvila.
Ryttmästaren spökade i hans inbillning, ty han
hade ganska väl märkt att denne under
aftonmåltiden uppbjudit allt för att fängsla och
behaga Edith, och med en tyst er-
inrade sig den stackars grefven att Edith
åtminstone icke afvisat den påflugne gästen.
Emellan allt detta smög sig bilden af den
döde gästgifvaren med sin röda nattmössa på
hufvudet...
”Ja, utan tvifvel finnes en länk mellan de
båda verldarna. Men det är endast de utvalde
som få upplysningar irån den vi ej kunna
utgrunda . . Hvem säger mig om denne nye
plågoande är bestämd att mörda och begrafva
min frid?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
