Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en naturlig ton, en ton af allvar och energisk
vältalighet.. ”Ar det ej lumpet att fruntimren
i allmänhet vilja föras bakom ljuset och att de
mera tro smickrets röst än sitt eget sunda
omdöme, hvilket borde säga dem att, huru
tjusande de kunna vara, deras yttre ställning
dock äfven har ett inflytande på den
bönfallande, särdeles om han är fattig. Har han
råd att älska utan att inblanda ekonomien i
sina känslor, å la bonne heure, det är då väl
för honom, men han skall dock icke kunna
egna föremålet för sin dyrkan denna vida
djupare och mera varaktiga låga, som i sig för
enar kärlek och tacksamhet. Och tro mig,
fröken Editb, den man, som har mod att
inför den qvinna, ban eftersträfvar, bekänna att
den sublimaste känslan icke ensam styr hans
önskningar, den blir ock tacksam, om dessa
djerfva önskningar en gång i tiden skulle
fullbordas.”
Detta var nu visserligen ett af
ryttmästarens allra förträffligaste spel, men olyckligtvis
var honom Edith för klok.
Hon insåg nu hela hans plan. Hon insåg
att han, som genom andra hört omtalas
hennes nyckfullhet, med klokhet beräknat att den
mest djerfva öppenhjertighet just genom sin
originalitet borde slå an och intaga henne,
och om ryttmästaren uppträdt innan Edith
blifvit så rik på erfarenhet, hade han troligtvis
också lyckats. Nu smålog hon blott på ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
