Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men den, som på fint vis under
välmeningens skydd satte hofrättsrådinnan i harnesk
mot sin gunstling, det var kusin Abbe, som,
verksam och outtröttlig, med ledsnad och
öfver-raskning fann så mycket ogjordt, som han ej
rätt begrep huru det kunde vara ogjordt.
Kusin Abbe hade visst icke den aflägsnaste
af-sigt att skilja Helmer från hans befattning,
men han hade ingenting emot att (såsom en
passande ingress till ännu högre fördelar)
ensam iå rå om nådig tants ynnest samt att,
om möjligt, alltid blifva ansedd såsom ett slags
öfverbestyrsman öfver både bruket, gården och
sjelfva bruksförvaltaren.
Kom nu an på hur han skulle spela sina
kort for att, i händelse han sköte förbi det
stora målet, kunna träffa åtminstone det
mindre ............
Det var en förmiddag i medlet af oktober.
Edith hade gått bort åt Svenstorpet för att
helsa på sin gudson.
Hon gjorde nu ofta ensliga promenader
och stannade ej sällan i torpet, der hon
mången gång förblef ensam hela timmar, emedan
ungmor ansåg lämpligt att begagna den tid,
nådig fröken var så gement beskedlig och såg
efter ”lillen”, till att sjelf se efter sina två
lif-liga kalfvar, m. m.
Så satt nu Edith äfven i dag ensam i den
snygga, vänliga stugan med lilla barnet på
knä’t. Hon hade vyssat det till sömns, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
