Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
under det stora tårar föllo ned på gossens
halskrage (så fin som någonsin en liten
ädlings, ty fröken sydde sjelf hans linne och
kläder), tänkte hon mången ljuf tanke om den
tid, när äfven hon skulle ega en varelse att
älska, vårda och lefva för.
”0, då, då”, sade hon till sig sjelf, ”har
jag upphört att vara vacklande, då vet jag
med visshet mitt mål. Men förut, förut. . .
Denna närvarande tid af evigt tärande oro,
dessa samvetsqval för den ene, hvars bedjande,
frågande blickar jag snart ej längre uthärdar . .
dessa svartsjukans plågor och denna dödligt
pinande smärta, som den andre, utan att sjelf
drömma derom, tillfogar mig .. . Nästan vore
det så godt att jag beslöte mig för den tredje.
Med denne man är ingenting att våga. Han
är slug. Han har sökt begripa mig. Han
kan lefva utan sin hustrus kärlek. Den arme
Herman deremot vill blott ha kärlek... att
bedraga honom vore väl till en början en
väl-gerning, men en välgerning, som måhända
snart nog torde förvandla sig till ett brott...
0, detta kaos!”
Hon lutade sig djupt ned mot barnet.
Då öppnades sakta dörren. Det var dock
ej ungmors steg som hördes på golfvet. Edith
vände häftigt hufvudet tillbaka.
Helmer stod framför henne, blek och
sorgklädd, men med ett uttryck af lugn
beberrsk-ning på sitt ansigte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
