Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Jag vågar ej säga fröken hvilken
beve-kelsegrund jag hade till min vägran. Men, tro
mig, den var mycket olika den, som förmådde
fröken att ej stå fadder på Ratnsvik.”
Helmer uttalade de sista orden så hastigt,
att han ej hade tid att besinna dem. Han
blef missnöjd med sig sjelf för det ban vidrört
detta farliga ämne, och han fick ännu mera
skäl att ångra sig, då Edith, nedläggande
gossen i vaggan, med en omisskännlig häftighet
yttrade:
”Jag ville hafva urskuldat mig hos herr
Helmer för denna nyck, som jag genast
ångrade, och jag skulle äfven hafva gjort det, om
det blifvit tillfälle dertill, men då jag kom ut,
fick jag af Primus veta att herr Helmer helt
ridderligt åtagit sig att blifva en annan dams
kusk . .. och att dömma af de små nyheter,
som sedermera gjort sin rund i orten, torde
vi kanske snart få det nöjet att gratulera.”
”Till hvad?” frågade Helmer med ett så
förändradt uttryck och ett så nästan strängt
allvar, att det nu blef Edith som kände sig
missnöjd. Ja, hon rodnade djupt deröfver att
hennes egna häftiga känslor kommit henne att
förbise all grannlagenhet, allt hvad man kallar
god uppfostran. Var detta ett ämne, som
borde upptagas i samma ögonblick han hemkom,
innan hon ännu sagt honom ett enda
deltagande ord öfver den förlust, som han lidit och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
