Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I detta ögonblick, vid detta så oförmodade
återseende, var Helmer långt ifrån att i
verkligbeten kunna berömma sig af det lugn, som
hans yttre utvisade; och om Edith förmått
observera något, skulle hon hafva sett att en
skakning gått genom hela hans väsende, sett
att han tvänne gånger försökte tala utan att
få någon makt öfver rösten.
Men Edith visste blott att han fans der.
Hon hade rest sig med barnet på armen.
Hon anade ej hur ren, bur helig hon
syntes honom i sin moderliga befattning. Hon
anade icke att tårarna ännu blixtrade i den
blick, som hon i blyg häpnad riktade emot
honom.
”Fröken Edith, förlåt. .. Jag kunde ej
förmoda ...”
”Herr Helmer är då ändtligen hemma!”
”Jag kom just nu. Men jag lät vagnen
köra upp, medan jag i förbifarten tittade in
och såg till den lilla varelsen, som äfven jag
tycker mig ha en del uti.”
”Herr Helmer vägrade likväl att i kyrkan
blifva hans fadder.”
”Jag gjorde det, men jag hade dertill skäl.”
”Och hvilket?”
Helmer kunde naturligtvis icke bekänna
att detta skäl var hans instinktlika fruktan att
komma i en så förtrolig beröring med henne,
som han redan då visste sig behöfva fly. Han
inskränkte sig till att svara:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
