Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Det är inte något annat med mig än att
husbond väl får ha besvär att låta begrafva
mig, om vi längre ska stanna qvar i den här
lejonkulan.”
”Hvad för slag? Du är ju alltid så förtjust
i Dagby?”
”Förtjust i Dagby .. har jag sagt det, så
har jag drömt... Hå, hå . . det är riktigt
tungsamt att lefva!”
”Då har du väl kärlekstyg i hufvudet?”
”Jo, husbond, han är belefvad på sådana
ting! Det vore ingen nöd, om det bara satte
åt hufvudet, men se, hjertat. . . Har husbond
aldrig haft någon känning af det?”
”Jo, gudskelof, det känner jag hvar dag,
men aldrig har jag haft kärleksplåga, och jag
tycker att du också kunde berga dig den
förutan ... Du förstår väl att flickorna bara gyckla
med dig!”
”Det var husbond som sa? ordet! Jag
skulle inte rådt någon annan att tala på det
viset.. Gyckla med mig, som är så slug att
ett tjog så’na hufvu’n som Jonssons kunde få
rum i mitt! Nej, min käre husbond, jag är
inte den man, som tål att bli knuffad: jag
knuffar igen, jag, om inte med armbågarne, så
med orden. Det är en skön sak att kunna
sätta ihop dem.”
”Du skulle blygas att vara så inbilsk!”
”Det är inte inbilskhet, husbond, att hålla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
