Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig sjelf i aktning.. . Nå, nå, jag repar mig
väl igen!”
”Hvad är det då för en knäck du fått?”
”Tvinga mig inte att tala om det,
husbond!” Och nu började Primus snyfta. Hela
stoltheten var försvunnen. ”Hon skall (Lotta,
vet jag) gifta sig med Jonsson i vår. De ha
redan talt med hennes nåd!”
”Seså, min käre gosse, gif dig tillfreds nu!
Jag tror visst att dina känslor äro så bittra
som någons, men låt ingen se det.. Så snart
vi hållit julro i Grandalen, ge vi oss af på
långvandring. Då får du många andra tankar,
som skaffa dig mod i bröstet.”
”Heder och tack, husbond, för vänligheten!
Jag tycker att det redan är som om det
lättade ett lite grand .. Jag ville inte för aldrig
det lefva den dag, då husbond myllades ner.
Hvad skulle Murre och jag på svarta jorden
sedan ... Den långa storvandringen, som jag
så gladt mig åt... låt mig få kyssa husbond
på hand!”
”Din narr, låt mig få vara i fred!”
”Ja, och Lotta skall också få vara det.. .
Så godt det ändå gjorde mig att hon förgäfves
krumbugtade sig för Nilman! Det var i rena
harmen hon gaf Jonsson ja... Men jag
hoppas det inte blir stor glädje af!”
”Fy, gosse, har du vandrat med mig i så
många år och hyser önskningar på hämd!”
”Ab, seså, busbond, det var inte så illa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
