Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
träde, hvilket äfven Primus bevittnat från den
på glänt stående dörren till förmaket.
Den lille hus-spionen hade först på gården,
der han gick och slog dank, hört^enaA
afdel-ningen, och han kunde derföre icke försumma
att ytterligare rikta sitt vetande genom att
följa ryttmästaren i spåren.
Han var nämligen alltid sjelfskrifven
vårdare öfver elden i förmaket.
I det ögonblick Helmer vid utgången höll
på att kasta omkull ”Tummeliten”, hade Édiths
bröst, svällande af både harm och stolthet vid
att se sin fantasis idol i denna på samma
gång förnedrande och befallande belägenhet,
ej längre rum för något annat än dessa känslor.
Harmen blef emellertid den öfvervägande.
Glömsk af den roll, hon hittills spelat som
högmodig och likgiltig, vände sig Edith vid
det skratt, hvilket på en gång utbrast från
hofrättsrådinnans, Olgas och ryttmästarens
läppar, hastigt från fönstret och frågade med
ögon, som nästan kunde sägas kasta gnistor,
hvad som framkallade denna gemensamma
munterhet.
”Och det frågar fröken?” svarade
ryttmästaren, i det han (så mycket han kunde)
antog Helmers sätt. och hållning . . . Härefter
skyndsamt intagande den plats vid midten af
golfvet, denne nyss lemnat, började han citera
Helmers ord och efterapa hans åtbörder, och
det med en framgång, som åter gaf anledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
