Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
retad af Ediths uppförande) hunnit bestämma
någon norm för sitt handlingssätt, hade Edith
redan svarat:
”Jag komplimenterar ryttmästaren öfver den
sinnrika liknelsen och ger ryttmästaren frihet
att betrakta mitt hjerta som ett regalt
pastorat, blott med den skilnaden att, i stället för
att det står mig fritt att bortgifva det, det
redan är bortgifvet.”
“Hvart tar nu den sköna bruden vägen?
Hjelp Samiel!“
deklamerade ryttmästaren med ett skämt,
bitande och hånfullt.
Edith kände sig på punkten att i ett slags
yrsel trotsa allt för att, sedan det en gång
var gjordt och ej mera kunde hjelpas,
vinna allt.
”Hvart taga brudar vägen?” upprepade hon,
icke med utsväfvande gläd tighet. utan i en kall
och säker ton. ”Följa de ej sin brudgum?”
”Brudgum ?
Ha, hvad gruflig lott mig förestår:
Jag ser min undergång!
Denne brudgum, har han ett namn, som är
tillåtet att efterfråga?”
”Han har ett namn, som jag . ..”
Men nu reste sig hofrättsrådinnan med
bjudande allvar, slog armen om Ediths lif och,
innan denna ännu hunnit yttra ett ord, var hon
med modern inne i sängkammaren och dörren
låst mellan detta rum och salongen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
