Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för att sedan ega en så mycket större
rättighet att sjelf hylla dem. Men återkommen till
en smula sans, blygs du redan både för dina
känslor och för det föremål, som väckt dem.
Och du begär ej något bättre än att
menni-skorna, som hört och sett dig, skola betvifla
både sina ögon och öron. Detta kan
emellertid icke ske ... Hvad ärnar du då göra ?”
Hofrättsrådinnan talade med ett iskallt hån,
så långt från en moders ömma deltagande, att
Edith med fasa kände sin ensamhet.
”Farbror Janne...” sade hon sakta.
”Nej, icke ett ord till honom! Detta
uppträde bör han ej veta om ... eller kan du
fråga honom till råds utan att uppgifva
anledningen till ditt skämt?”
”Skämt!”
”Att skilja mannen ifrån tjensten, vore det
enklaste och utan tvifvel det rättaste, men det
gåfve anledning till ett förfärligt obehagligt
sqvaller. Emellertid, om icke något annat råd
finnes...”
”Gör ingenting för ögonblicket... för guds
skull intet uppseende! Låt allt vara som det är,
åtminstone några dagar ... jag vill tänka efter.”
”Och du, Edith, du} som var så stolt!”
”Men jag var menniska”, sade Edith, i det
hon snyftande kastade sig i soflhörnet. . ”och
hvarföre”, tilläde hon häftigt uppfarande, ”skall
jag icke ega mod att vara det? Om jag gifte
mig med honom!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
