Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så fullt verklig, att hvarje blick fasthäftades
på honom.
En dag hade Edith sagt: ”Hvilken
gudomlig staty skulle han ej bli, om han på en gång
petrificerad kunde stanna i ett hörn af stora
salongen 1”
Nu för några ögonblick var han verkligen
en ”gudomlig staty”. Det gnistrande skenet från
kronan bröt sina magiska strålar öfver hans
nästan alabasterhvita ansigte, åt hvilket de täta
svarta lockarne gåfvo en skön relief. Hans
djupblå ögon, der blixten på samma gång
fram-ljungade och bortdog, voro oafvändt riktade på
Edith och förrådde detsamma som hans
anletsdrag, hans ställning: en våldsamt
undertryckt rörelse.
Men förtrollningen vek bort.
Och när blodet åter flöt i strömmar till
hans kinder och ögonens spel var doldt, då
nalkades han med fasta steg de trolofvade och
framförde, utan att återtaga eller stappla,
några af dessa betydelselösa fraser, som bruket
förestafvar.
Han gjorde ingen ursäkt för den förvirring
han visat, han tycktes icke ens veta af den,
och då mamsell Octavie med mjuk röst bjöd
honom té och gaf honom plats bredvid sig, lät
han allting ske efter hennes behag. Han höll
till och med hennes silkesdocka, den hon sjelf
med oändlig möda spetade upp mellan hans
händer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
