Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rade hennes närvaro, fick farbror Janne en
nick, och dessa förtroliga tecken ville säga så
mycket som: ”Nå, ser du, du misstrogna
men-niska, huru bra det blef, huru väl jag
bedömde allt!”
Gubben nickade igen, men det var matt,
ocb hade man kunnat höra hvad han dervid
mumlade inom sig, torde det ha lydt så här:
”Gud låte icke svägerskan, då vi hinna ett
stycke längre, fram, behöfva stoltsera mindre
öfver sin klokhet!” .....
”När,” sade grefven, då han en gång,
omkring en vecka efter den vigtigaste aftonen i
sitt lif, befann sig ensam met^ sin älskade,
”när du blir min hustru, dyra Editthsäg, huru
skola vi då inrätta oss . .. Det är mig så
outsägligt ljuft att förnimma dina tankå^ öfver
allt det, vi kunna komma att företaga \oss i
denna himmelska framtid, hvarom jag stäädigt
drömmer.” 1
”Jag gläds åt allt, som gör din glajdje,
men jag tror verkligen att detta lif på resaJWe
fot blir af stort intresse för oss båda, och
dan tror jag det kommer att mycket frisl|a
upp ditt sinne.”
”Åh, tala ej derom!”
”Huru så?”
”Emedan mitt sinne icke vidare har någoi^
sjuklighet.”
”Ingen sjuklighet. . ack, att det vore så!”
”Tro mig, min själ är frisk, fullkomligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
