Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det varma begäret att blifva hans lefnads goda
engel.
Det är en allvarlig kris å färde, då dessa
resonerande förnuftsmenniskor med sitt lugn
och sin beherrskning se sig blottade på alla
sina vanliga fördelar, då de ej mera kunna
hitta några skäl och, om de hitta dem, ej bry
sig om att använda dem.
För Helmer, ifall han förmått att nu
reflektera, skulle det isynnerhet känts
förödmjukande.
Han hade varit så säker att han under
den djupa sorgen efter en tillbedd mor ej
kunde hysa känslor nog häftiga att förminska
denna sorg. Nu, i vildheten af en lössläppt
lidelse, var denna sorg icke förminskad, ty...
den var glömd.
Hans högmod var krossadt.
Han visste blott tvänne saker: att han
älskade utöfver förnuftets gränser och . . att han
förlorat.
Han tillbragte vaken denna natt, mera
öf-verflödande på feberdrömmar än någonsin
grefve Hermans. Men då morgonen kom, då
dagsljuset belyste hans vanställda anletsdrag,
sjönk känslornas stormiga bilderspel småningom
tillbaka i det obekanta djup, hvarur det
blifvit uppkalladt. Han kände sig åter mäktig
af tankar, och han sökte ordna dem under
förnuftets återkommande välde.
Isad af fasa öfver det, som tilldragit sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
