Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tystnad, voro allt tecken, hvilka ännu mer
ökade Hortenses förhoppningar.
Hon tänkte:
”Skulle han väl vara så öfverdrifvet
blygsam, att han betviflade sin framgång, att han
fruktade ett afslag... är han då blind, efter
han ej % kan se och fatta allt det, som han’
kanske vill öfvertyga sig om?”
Hennes förvirring tilltog.
”Bästa fru von Y., hör mig!”
Hortense hörde med både själ och öron,
med hela sin varelse.
”Det finnes saker tyvärr så grannlaga, att
man ej kan beröra dem med ord.”
Hortenses lilla hjerta skalf som ett asplöf:
hon förmådde ej se upp.
”På sin höjd,” återtog Helmer, ”vågar man
ana dem.”
”Ack, jag uthärdar ej mera!” bviskade
hon, i det hon med en rörelse af obeskriflig
älskvärdhet räckte fram sin lilla hand.
Stackars Hortense trodde att härmed allt
var bestäldt. Hon tänkte att hon på detta
sätt befriade både sig och sin älskare — hon
kallade honom nu så — från den tryckande
ängslan, den oroliga spänning, som åtföljer
hvarje dylik förklaring.
Men minst önskade hon att jorden öppnat
sig och skylt henne, då Helmer, efter att hafva
tryckt en lätt kyss på denna hand, sakta
släppte den ur sin och med en ton, sora al-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
