Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
drig kunde vara kärlekens, tydligt och öppet
uttalade dessa afgörande ord:
”Bästa fru von Y., emottag uttrycken af
min eviga erkänsla, min varma, om jag så får
säga, broderliga vänskap, och tro att, om icke
mitt hjerta längesedan inrymt en bild, som ej
ens i döden skall förblekna, det aldrig kunnat
förblifva kallt för den, som jag icke skulle
våga bjuda oflret af känslor, hvilka endast
kunnat vara fattigdom, då den förnämsta
saknas . . Och nu förlåt min förmätenhet att tala
så alldeles ohöljdt! Jag hade ej ärnat det,
men jag tror att min pligt fordrade det.”
Med händerna för det tårdränkta ansigtet
kände Hortense djup blygsel öfver att genom
ett missförstånd så hafva blottställt sig.
Slutligen fattad af den rysliga tanken att
Helmer med förakt och triumf betraktade
henne, sprang hon häftigt upp och ville ila ut.
Men nu var det han som qvarhöll henne
och visade sig mera angelägen om bevarandet
af hennes hemlighet än hon sjelf.
”Det är djerft af mig att vilja gifva råd,”
tilläde han med en röst af oemotståndlig
hjert-lighet, ”men verlden är så benägen att vilja
dela våra intryck... Gå ej ut just nu!”
”Tack ... det var vackert. .. Jag är en
så tanklös varelse ... Men stanna ej längre
qvar . . det skulle plåga oss båda!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
