Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Alltid engel... om du ändå en gång ville
se hur jordisk jag är!”
”Jorden har ju äfven englar... O, Edith,
om du visste huru förändrade mina fantasier
äro! Jag förföljes icke mera af detta spöke,
som din makt lagt i kedjor, men mina nätter ..
alltid beröfvade en lugn sömn .. framställa nu
olika syner, än stulna från himlens klaraste
morgon, än lånade ur afgrundens mörkaste natt.”
”Min stackars Herman!”
”Hör... än är du min, min afgudade
hustru, som smyger din varma kind intill mig
och andas kärlek, helsa och lifsluft öfver hela
min varelse, än är du icke min: jag nödgas
se din tjusande gestalt försvinna undan mina
famnande armar.. du flyr mig, flyr .. och
mötes af andra armar... Jag hör dina suckar
blandas med en annans, jag hör andra
kärleksord än mina hviskas i dina öron, och jag
gråter, jag rasar, jag lider tusenfaldigt
grymmare plågor, än jag någonsin led under mina
mest förfärliga visioner.”
”Du skrämmer mig, Herman, ja, du
skrämmer mig verkligen med denna osaliga vildhet,
som jag var långt ifrån att ana.”
”Nej, blif icke rädd! Jag säger mig ofta,
mycket ofta, att det är ovärdigt af mig att
öfverlemna mig åt detta vansinne, men jag
eger ingen makt deremot.. blott du kan
befria mig.”
”Jag?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
