Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då grefven ändtligen fick tillfälle att yttra
sig, sade han med stor hjertlighet:
”Tant har rätt, och jag försäkrar dig att
jag blir otröstlig, om det säges något
ofördelaktigt om dig för min skull... Nej, nej, det
får icke ske!”
”Men”, yttrade Edith med en skymt af
sitt gamla befallande lynne, ”om jag nu icke
vill resa, skall jag då tvingas? De der
sy-perba tillställningarna ha ej mera någonting
lockande för mig.”
”Se, här”, ntbrast hofrättsrådinnan,
”kommer herr Helmer jast lagom att invigas i en
liten familj-konselj!” Och med några ord hade
hennes nåd, som trodde det Helmer af artighet
ej kunde vara af annan tanke än hon sjelf
och ytterligare antog det hans mening skulle
utöfva sitt inflytande på Edith, redogjort för
anledningen till de olika tankarna.. ”Det är
ju orimligt”, slöt hon, ”detta infall af Edith,
att bli hemma äfven från Rams vik?”
Vid vädjandet till Helmer gick en lätt
fårg-förändring öfver Ediths kind .. . Också
han rodnade, men svarade dock utan minsta
betänkande:
”Jag vågar förena mig med grefven och
hennes nåd emot fröken. Det är verkligen
sant att det går en allmän veklagan öfver
fröken Ediths farväl till sällskapslifvet.”
”Jag har hört samma veklagan öfver herr
Helmer!” svarade hon leende.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
