Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mannen, såg hon denne, som synbart plågades
af striden, tyst lemna rummet.
Nästan i samma ögonblick svängde
hofrättsrådinnan ut, retad mer än hon på länge
varit öfver ätt se sin vilja gäckad.
För första gången sedan sin fästmötid blef
Edith plötsligt lemnad ensam med Helmer.
Båda hade omsorgsfullt undvikit denna
händelse, men nu kunde det ej hjelpas.
Edith bjöd emellertid till att bibehålla den
lugna fattning, hvars studium för hvarje dag
kostade henne ett bemödande, hvilket blott hon
sjelf kände och Helmer anade. Med fast ton
sade hon, under det hon temligen obesväradt
fästade sin blick på honom:
”Hvarför skulle herr Helmer hålla med
mamma i denna sak, hvilken jag bäst bör
kunna bedömma?”
”Då hennes nåd gjorde mig den äran att
vädja till mig, ville jag icke tala emot min
öfvertygelse.”
”Och herr Helmers öfvertygelse är således
att en qvinna, som forbundit sig att egna sitt
lif åt en annan, likväl har högre pligter mot
sällskapslifvet än mot den man, som erhållit
hennes löfte?”
”Nej, jag blir säkerligen den siste att hylla
en så olycklig sats . .. men ifall fröken tilläte
mig att säga min tanke .. .”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
