Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Edith rodnade starkt.
”Häruti,” sade hon sakta, ”tror jag att
Herman tänker olika .. . Men af hvad skäl skulle
dessa små tillgifvenhetsprof, som så tadlas,
icke vara lyckliga för honom?”
”Af det enkla, att han en dag, när de ej
mera skänkas honom, skall komma att erfara
en plågsam tomhet.”
”Icke annat... en sådan tomhet blir han
troligen besparad.”
”Ack, tro icke det. .. När fröken Edith
sjelf ej längre sympatiserar med honom om
denna afsöndring, återvänder fröken till det
glada lifvet och tager måhända skadan i
samma proportion tillbaka. Då blir det synd om
grefve Herman: han kan ej befalla öfver några
sympatier till den nya reformens förmån: han
kan blott sucka öfver att sällheten upphört.”
”Herr Helmer är en alltför ängslig profet!”
sade hon, till hälften tvunget, hälften sorgset.
”Men fortsätt... jag föreställer mig att jag
hör föreläsas någon moralisk betraktelse och »
jag väntar att den, liksom alla dylika
betraktelser, skall hänvisa till en god och klar
hjelp-källa.”
”Jag kan endast hänvisa fröken till sitt
eget klara omdöme och be fröken icke
nedtysta det!”
”Hvad skulle då mitt eget omdöme råda
mig till, förutsatt att det icke nedtystades?”
”Att emellanåt, men icke oupphörligt, göra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
