Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fordringarne tillväxa, fröken någon dag finner
sig icke ega mera att gifva.”
’Nåväl, när man är bankrutt, är ju
alltsammans slut.77
Vid dessa ord kastade sig Edith vårdslöst
i soflan och drog näsduken fram och åter
öfver det lågande ansigtet.
Helmer dröjde ett ögonblick, innan han
svarade, men med en blick af djupt och
allvarligt deltagande betraktade han den unga
qvinnan.
Det var en skärande motsats mellan hans
blick, hans lugna uttryck och de stormfulla
rörelser, som häfde hans bröst.
Men emedan hon endast såg det yttre af
hans väsende, egde lian styrka att återtaga
detta samtal, hvilket han hoppades skulle blifva
gagnande för henne. Och för hoppet att vara
henne nyttig ålade han sig hvarje offer.
”Fröken Edith, forlåt, om jag, förledd af
min vördnadsfulla vänskap, säger att sådana
ord äro ytterst smärtsamma att höra!77
”Huru så?” inföll hon häftigt.
”Den fästmö, som är i stånd att förutsätta
det hon kan bli bankrutt på tillgifvenhet, har
ingen sann föresats att bereda sin tillkommande
makes lycka.”
”Och det säger herr Helmer om mig!*
”Jag säger det om hvar och en, som i
samma förhållande yttrar sig på samma sätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
