Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vid de tablåer, som skulle arrangeras,
aflägs-nade sig ”den unge glade mannen”. Men rummet
lemnade han likväl icke, förrän han
kompli-menterat hofrättsrådinnan (hvilken han icke
glömde att kalla nådig tant) och bjudit upp
kusin.Olga till första valsen.
”Se der en fiende till vår lycka”... han
sade vår, den gode grefven . . ”En försmådd
älskare blir sällan en vän.”
”Det händer likväl någon gång med ädlare
naturer. Men icke får man begära det af
ryttmästaren . .. ännu åtminstone.”
”Jag begär det af ingen”, svarade Herman
i en sakta hviskning, ”ty jag skulle icke hafva
ett lugnt ögonblick, om jag visste att någon,
som fordom älskat dig med kärlek, nu kallar
sig din vän och umgås med dig som sådan.”
”Åhå, du förråder der ett fel, som jag ej
vetat af: en liten böjelse för svartsjuka!”
”Kan man älska utan att vara svartsjuk?”
”Det skulle jag tro.”
”Låt oss icke göra detta ämne till mål för
ett samtal här ... Du ärnar naturligtvis dansa?”
”Ja, det förstås!”
Edith förstod väl frågans egentliga mening,
men ihågkommande sina nyss utstakade
principer, att ej brådstörta med reformerna, ej göra
uppoffringarna till vana, låtsade hon om intet,
ehuru hon verkligen med mycken
tillfredsställelse skulle ha afstått från dansen.
Grefven svarade blott med en suck, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
