Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon strök med sin hvita hand fästmannens
bleka panna.
”Tack, o tack!” hviskade han. ”Men jag
är trött, så trött att du icke får bli ledsen på
mig, om jag reser hem förut.”
”Nej, icke ledsen, men du kan ej resa
ensam, icke heller går det väl an att jag. ..
detta dumma bruk, med sina odrägliga
pretentioner på det passande och opassande, skulle
då skrika ack och ve . . men jag springer in
och talar med mamma: jag hoppas vi resa alla.”
”Om jag”, sade Helmer, ”får det nöjet att
följa grefven, så är jag straxt redo.”
”Omöjligt... kan jag icke resa ensam, så
stannar jag qvar. Det är afgjordt, alldeles
afgjordt!”
Men grefven slapp att både stanna qvar
och resa ensam, ty just nu gick det glädjande
minnet upp för Edith, att hon på eget bevåg
bedt Nilman komma efter.. . och då Helmer,
som genast sprang ut för att efterhöra om den
oumbärlige Nilman anländt, återvände med den
välkomna underrättelsen att så var, blef
grefven med ens lika lugn som ett spökrädt barn
plägar bli, då det åter finner sig i närheten
af sin sköterska.
Med djup ömhet, men denna gång dock
med oskrymtad glädje, tog han afsked af sin
fästmö, som dröjde qvar derute i det tomma
rummet, tills Helmer, som följt honom ned,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
