Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kom tillbaka med de sista vänliga helsningarna
från den hemfarne.
”Nej,” sade Edith, besvarande snarare sina
egna tankar än Helmers ord, ”det syns väl
att jag måste vänja mig af med dessa det
glada lifvets förströelser. . och så godt kan
det vara: förlusten är ringa”
Hennes ton hade ej sitt silfverklingande
välljud: den lät hånfull.
”Likväl”, svarade han, ”har det tyckts som
om fröken Edith haft nöje i afton?”
”Ja, det förstås .. jag har haft mycket nöje,
åh, mycket, mycket!”
Hon ryckte mekaniskt i guldbraceletten, som
omslöt hennes hvita, fasta arm . . låset sprang
upp, smycket föll på golfvet.
Helmer lutade sig hastigt ned, upptog det
och räckte henne det. I förvirringen började
hon sjelf försöka att åter knäppa det fast,
men låset ville icke taga fäste.
”Får jag lof?”
Helmer sade sig sjelf att det skulle vara
löjligt, om han undandroge sig denna lilla
höflighetstjenst.
”Jag tackar!”
Hon sträckte fram armen.
Men då han böjde sig närmare för att
bättre kunna se låset och i stället såg denna
sammetshvita arm med de fina blå ådrorna och
dess sköna form, steg blodet honom åt hufvudet,
och hur han knäppte och knäppte, kom haken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
