Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af honom . .. Han föregaf trötthet efter resan
och afhörde utan minsta rörelse såväl sällskar
pets som värdfolkets uttrycksfulla saknad att
icke återfinna den sällskapslike och intressante
ryttmästaren Linden.
”Huru kan man ta emot så många
sorg-beklagelser och ändå icke visa en enda af
sina älskvärda resurser?” frågade Edith under
ett uppehåll i dansen.
”Det är politik, förstår fröken! Äfven
ar-lekin låter publiken vänta: genom denna fint
bli applådissemangerna, då han nästa gång
uppträder, så mycket mera stormande.”
”Sådan äregirighet!”
”Ja, hvar och en har sin ärelystnad: den
ene spelar dåre med hjelp af sina
marionettdockor och skrattar bakom ridån, den andre
figurerar sjelf som dåre och låter verlden skratta
åt sig, och publiken senterar såväl det ena
som det andra.”
Edith ansåg under sin värdighet att gifva
något svar. Men hon uppfattade att den, hvars
känslor gjorde honom i den grad sanslös att
han förmådde uttala ord så bittra, djerfva och
sårande, vore att betrakta som fiende, och
som sådan blef han äfven från denna stund
betraktad af henne.
Intrycket af ryttmästarens djupa elakhet
skulle på Edith gjort en ännu större verkan,
så framt ej hennes hela själ varit fängslad vid
den vals, som skulle komma efter denna; och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
