Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sedan ett par ”evighetslånga” fransäser släpat
sig igenom den vanliga kretsgången, ljödo åter,
icke de straussiska tonerna — de hade ännu
icke börjat hänrycka och förrycka — utan de
toner, som på den tiden elektriserade.
Men hvem som fick hjertklappning, förutom
Edith sjelf, det var hofrättsrådinnan och
Hortense, då Helmer, som man trott sitta vid
spelbordet, efter han ej synts till på så länge,
strålande af en för honom alldeles ovanlig
lif-lighet, kom fram till Edith, som genast reste
sig och lade sin hand i hans.
”Hm,” sade hofrättsrådinnan till sig sjelf,
”detta var något oväntadt, ja, högst oväntadt!”
Hennes nåd kunde icke taga sina ögon från
det valsande paret.
Och hvilken vals!
Edith, omsluten af Helmers armar, nästan
buren af honom, bortsväfvade utan att ega
något annat medvetande än den rusande
säll-heten af ögonblickets njutning. Deras korta,
flämtande andedrag blandades. Helmers ögon
sökte och funno hennes .. hans arm djerfdes
fastare omsluta hennes smärta gestalt... Han
kände sig nära att fattas af yrsel.
Men plötsligt stannade han.
”Jag skall iöra fröken tillbaka till sin
plats!” sade han med otydlig röst.
”Tack!” svarade hon nästan ljudlöst, och
med dessa ord var valsen efter tvänne hvarf
slutad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
