Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
soner vara mer ense om vigten af en
angelägenhet, den ingendera förut haft i sinnet.
”Den menniskan,” tänkte hofrättsrådinnan,
då hon åter blef ensam, ”eger icke sin like i
vett: han är i högsta grad att värdera på
alla sätt. Klarligen kom han i går till
kännedom af antingen sin egen svaghet eller
hennes .. . Nå, med en sådan hederskänsla är
lätt att komma till rätta. Jag skall säga
honom att jag, räknadt från hans hemkomst,
inser nödvändigheten att öka hans årsinkomst
med minst femhundra riksdaler banko.”
Edith visste om intet.
Hon hade hela dagen, såsom Olda
små-försmädligt kallade det, gått och ”pjoskat”
med sin fästman. Grefven låg på soffan i
biblioteket, hemsökt af feber, oro och matthet
och en allra som lillaste smula retlighet,
hvilken uppenbarade sig i den otålighet, hyarmed
han följde hvarje Ediths rörelse, då hon
endast nalkades åt dörren.
”Du går jemt ifrån mig!” klagade han
mot aftonen, när otåligheten ej längre kunde
inskränka sig till blickarnes språk.
”Jag gick ju endast för att påminna om
din dekokt, min vän!”
”Ack, icke bryr jag mig om dekokten: jag
bryr mig endast om dig.”
”Men jag intresserar mig så mycket mera för
att du skall få det du bör intaga, min gode
Herman . . se så, var lugn nu . . här har du mig!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
