Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Räck mig din hand . . huru många fingo
ej hålla den i går!”
”1 dansen, ja!”
”Det är nog det. . mycket kan tilldraga
sig i en dans.”
Edith kunde vid denna anspelning, som
kommit sanningen så nära (eller fast mer var
sjelfva sanningen), icke befalla öfver sitt blod:
de röda skyarne stego ända upp till hennes
panna och talade sitt eget språk, medan
läp-parne tego.
”Hvarföre, älskade, rodnar du så vid detta
tillfälliga yttrande?” återtog han, i det han
häftigt reste sig upp och betraktade henne
med blickar, om icke af misstänksamhet, så
af förvåning.
Edith kände ett stygn genom hjertat. Men
hon måste fatta sig, och hon gjorde det.
”Herman, hvarifrån kommer detta? Vill du
anklaga mig för en lika tillfällig rodnad? Jag
måste säga dig, att du nästan förolämpar mig.”
”Ack, förlåt, förlåt., mitt hufvud är sjukt:
jag vet i sanning icke hvad jag säger. .. jag
förolämpa dig . .. Men, o gud, hvarför är jag
ej som andra?”
”Om du blott rätt allvarligt ville bjuda till,
gode Herman, så kunde du nog öfvervinna
många af dina griller. Men du underhåller
din sinnessjuklighet just derigenom, att du är
för rädd att trotsa denna sjuklighets välde ”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
