Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunde hafva varit en småsak — utan äfven gjort
sig skyldig till synden att pröfva hennes
qvin-liga fåfänga, och den stod icke ut med stöten.
Första pröfningen härflöt från hans
envishet, hans odrägliga envishet, hette det nu,
att icke ens för några minuter vilja visa sig
bland sällskapet, något, hvartill Edith med
hela sin makt sökt öfvertala honom. Den
andra, den värsta, bestod i den släpande blick,
hvarmed han beskådade henne, då hon i sin
praktfulla maskeradkostym stod der framför
honom så lysande, så vacker, och väntade att
han skulle falla i utrop af beundran.
Huru märkvärdig är icke fåfängan!
Edith fördrog att Herman emotstod hennes
vältalighet, men hon kunde icke fördraga,
knappt förlåta, att han emotstod den
förtjusande blandningen af siden, flor, panascher
och perlor, som sammansatt bildade de vapen,
hvarmed hon i dag visste att hon skulle
kunna lägga nästan hvarje man till sina fötter.
Och då hon, ännu beherrskande sin
förtrytelse, sade: ”Tycker du ej om mig så här,
har jag ej lyckats?” och han med en ton af
sorgsenhet svarade: ”Icke gör dig denna ståt,
som hvarje teaterdrottning kan ha, det minsta
skönare än du förut är i mina ögon”.. då
sväljde Edith med knapp nöd uttrycket af sin
harm, gjorde en flyktig helsning och ilade ut.
Hofrättsrådinnan, ehuru sjelf förtretad att
vid en fest på sin födelsedag nödgas svara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
