Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stark inspiration . . framvisat den sublima
taf-lan af tvänne väsenden genom själarnes
tro-skap sammangjutna till ett.
Nu åter kastade elden sina blekröda
flammor öfver tvänne väsenden, som väl voro
bestämda till ett, men hvilka tydligen kände sig
så skilda som om haf och öknar legat
emellan dem.
Edith hade under en lång stund bjudit till
att framtrolla den gamla illusionen, och han
hade, med blicken fasthängande vid hennes
läppar, under tilltagande ångest märkt huru
hennes ord mattades, huru hennes ton gradvis
sjönk från ömhetens höjd till en trött och dof
likgiltighet.. . Slutligen hade hon alldeles
tystnat och satt nu med bortvändt ansigte och
blicken stelt riktad på det fantastiska
skuggspel, som genom eldskenet aftecknade sig på
väggen.
”Du mäktade ej längre sjunga den
söf-vande vaggsången!” sade grefve Herman, icke
bittert.. värre än så .. djupt skärande . . ”Men
mod: några fattiga toner ännu, och du skall
ej mera behöfva gifva allmosor!”
Den arme grefven hade nu upphört att dåra
sig sjelf: han trodde sig ha öfverlefvat sin
sista villa. Men han trodde äfven fullt och
fast att döden, i hvilken han nu såg sin ende
räddande engel och hvilken han fullkomligt
upphört att frukta, snart skulle skaka sin hvita
vinge öfver honom. Och derför tycktes det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
