Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett sfjernfall.
Så snart Edith följande morgon klädt om
sig — legat hade hon ej — hastade hon med
bäfvande ängslan nedför trapporna.
Hon klappade sjelf på grefve Hermans
dörr och erhöll af Nilman den försäkran, att
grefven jemförelsevis var vida bättre än man
knnnat hoppas. Han hade, sedan han
återkommit i sina egna ram, sofvit flera timmar
och nyss, då han vaknat, frågat efter sin
fästmö. Hvad beträffade det som förflntit, trodde
Nilman att han ej hade annat än ett dunkelt
minne deraf, ”men,” tilläde han, ”att dömma
af herr grefvens forskande oro, kan det i alla
fall slutas att ban misstänker det fröken hört
en del af hans fantasier.”
”Godt,” sade Edith med en ton af kallt
lugn, hvilket, efter den föregående nattens
visade förtviflan, förvånade Nilman så mycket
som något af hans herres herrskarinna kunde
förvåna ... ”godt, underrätta grefven att jag
sjelf varit här och hört efter hans helsa, och
säg honom, att om hans krafter medgifva
honom att stiga upp och ligga inne på andra
sidan, skall jag meddela honom något, som
torde göra honom nöje. Kan han åter icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
