Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Ja, många gånger... Hör på, du mins
ju att du begagnar min vagn: den skall vara
öppen, så att den ser prydlig ut, och det är
min bestämda vilja att du sitter rätt fram!”
”Som herr grefven befaller.”
”0, bvad de äro ljufva, alla dessa
omsorger . .. men urvisaren flyttar sig långsamt.. .
kan hon vara i ordning ännu... Ts . . hvad
är detta, hvilkens steg hör jag — o gud, det är
hon.. ja, det är min maka som kommer och
öfverraskar mig.”
Han flög mot dörren, han slog upp den
och utsträckte armarna for att omfamna sin
brud. Men till hans fötter sjönk en likblek
qvinna, hvars ovårdade hår, brinnande ögon
och förvirrade åtbörder föga egnade sig åt en
blygsam brud.
Dödens hand pressade sig hårdt mot grefve
Hermans oberedda hjerta. Hans nyss så
själfulla ansigte blef hiskligt att åse: fasan
af-speglade sig der i alla slags former.
Han förmådde ej yttra ett ord.
”Förbarmande,” framstapplade Edith,
”förbarmande: jag kan ej! Gif mig ännu rådrum
till maj . .. Återbud . . det måste gå återbud
till kyrkan!”
Vid dessa ord skingrades den förlamning,
som slagit grefven, och förvandlades i ett
gränslöst raseri.
”Nej,” ropade han, omslutande den
mot-sträfviga med sina armar, ”nu är du min och,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
