Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vid himlen och afgrunden, min skall du bli!
Tror du, qvinna, att man så gycklar med eder
och tro .. Ha, hvilket svart förräderi! Men
känn nu din vanmakt och bjud ej till att
längre leka med mig, ty jag svär att jag är
trött och att det är tid för dig att icke reta
mig mera!”
”Släpp mig, för guds barmhertighet, du
qväfver mig, du förbränner mig!”
”Och du ryser ej att åkalla Gud, som du
hädat genom dina brutna löften? Du vågar
tänka på förbarmande af den man, som du
till blott tidsfördrif nedstörtat i en afgrund,
många famnar djupare än den, hvari han förut
varit! Hvad hade han gjort dig, denne man,
att du skulle krossa den tro på dygd och
renhet, som var på väg att rädda honom?
Syntes han dig ej nog beklagansvärd genom det
grymma öde, Gud sjelf pålagt honom, utan
att du måste nedtrampa hans ära i smutsen
och göra honom icke blott till ett mål för
medlidandet, utan till ett mål för åtlöjet. ..
nej, ingen barmhertighet! I dag af kunnas vårt
äkta förbund, eller .. akta dig .. följderna skola
falla tungt tillbaka på dig.”
”Jag kan icke, jag kan icke!” qved Edith
och vred sig förgäfves för att komma ur det
fängelse, hon sjelf smidt åt sig.
I detta ögonblick öppnade hofrättsrådinnan
dörren. Hon hade ej vetat något, förrän Nil-
■
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
