Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man med förstenadt ansigte kommit och ropat
på henne.
Då den annars så starka qvinnan nu fann
bruden nästan balfqväfd under brudgummens
hårda omarmning, då hon såg den gnistrande
eld, som sprutade från hans ögon, hörde de
sista orden, som lemnade hans skälfvande
läppar, kände hon sina knän svigta. Endast
genom det högsta bemödande förmådde hon gifva
ord åt sin häpnad.
Och redan vid första ljudet af hennes
me-tallklara röst sjönko grefvens armar slappa
ned. Han gick häftigt tre steg emot henne,
tydligt i afsigt att fortsätta sitt anklagarekall,
men innan han hunnit öppna munnen, blånade
hans läppar och hela ansigte. Han nedföll i
förfärliga konvulsioner.
”Fort,” skrek hofrättsrådinnan, i det hon
ref ned hela klocksträngen för att kalla folk,
”fort upp någon efter herr Helmer . . han kom
i natt.”
Och några minuter sednare stod Helmer
derinne.
Hurudan återsåg han Edith?
Men på detta var ej nu att tänka.
Der var en förfärlig uppståndelse, ett skrik
och spring fram och åter, ett kaos, som väl
beböfde delas af en lugn och sansad kraft.
Edith, som befans utan medvetande, bars
till sitt rum. Grefven erhöll alla omsorger,
som i hastigheten läto tänka sig, och bud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
