Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för de intryck, hon emottog. Samvetsqval och
ånger hade hon redan förut känt.. nu
förekom hon sig sjelf som en fördömd ande,
bunden vid jorden och genom sin syndaskuld
be-röfvad såväl lifvets som grafvens ro. Hon
tvinade bort under sjelfförebråelsernas gissel.
Då grefve Herman i redigt tillstånd någon
gång frågade efter henne, satt hon genast vid
hans fötter. Hennes heta tårar duggade på
hans händer, och hennes bleknade läppar
fram-stapplade bönen om förlåtelse.
Ibland svarade han icke, men stundom
yttrade han, med ett bemödande att trösta
henne: ”Jag är nöjd med hvad som skett.”
En annan gång åter hade han helt och
hållet glömt den återkallade lysningen och
svärmade om deras bröllop, resa och husliga lif.
Ediths hjerta var förkrossadt.
Mången gång, då hon tillfälligtvis mötte
Helmer, såg hon en blick af ömt deltagande
blixtra i hans djupa ögon, men hon skydde
den liksom hon skydde honom sjelf. Var ej
blotta åsynen af honom en förolämpning emot
den, som ännu gällde för hennes trolofvade!
Ibland trotsade Helmer hennes skygghet
och talade till henne ord af hugsvalelse for
att lifva hennes mod. Hon lyssnade några
minuter, beherrskad af en hemlig makt. Men
hon hade ej hört orden, blott hans röst. ..
Och åter flydde hon och gömde sig, der intet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
