Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
verket till verandan och slagit in den ena
glasdörren.
Men i samma ögonblick ropade till Edith
en röst, som ej mera var grefve Hermans:
”Trolösa, du har förhalat tiden ! Nu gal hanen,
jag måste bort och hinner ej mer än befria
honom, den andre, som du också gäckat. .
Och just som Helmer genom den
sönderbrutna dörren, kring hvilken glasskärfvorna
flögo, lyckades tränga in i salen, ljöd ett
pistolskott genom huset, på ett förskräckligt sätt
signalerande dess invånare.
Uttröttad af ändlöst vakande, hade Nilman
en gång inslumrat så bårdt, att han ej hörde
grefven öppna kofferten, der pistolerna lågo,
ladda dem och smyga bort. Grefven hade
alltid visat en så djup fasa för sjelfmord, att
Nilman aldrig haft en farhåga åt detta håll.
Men nu, uuder nattens dystra enslighet
åter hemfallen åt den grymma villfarelsen att
han bytt varelse med sitt andra jag och
fantiserande på tanken, att sluta tvisten om
bruden derigenom att han, den redan till
skuggorna hörande, flydde med henne, tyckte ban
dock det vara fegt att lemna den lefvande
grefve Herman åt qvalet att begråta henne.
En pistolkula. . och äfven han hade brutit
lifvets fjättrar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
