Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sam min ... Så besinna dig då ej längre..
tiden flyr!”
Edith tyckte sig nu få en skymt af det,
som den i sin inbillning döde mannen höll
under lakanet, och hon bedrog sig ej: det
var en pistolmynning som glänste mot det
nattliga ljuset.
Nu släpade hon sig till fönstret, slog hål
på rutan och ropade med ansträngning af alla
sina krafter efter hjelp.
Helmer kunde möjligtvis höra henne. ..
ingen annan, så framt ej Gud sände någon
öfver gården.
Och Helmer, som låg vaken och
grubblande, hörde genast klangen af den brustna
rutan och ljudet af den hjelpkallande rösten, Ediths
röst, som skulle hafva funnit vägen till hans
själs öra, äfven om han sofvit eller befunnit
sig än längre borta.
Lika snabbt som ljungelden far fram, var
han i kläderna, utför trapporna och öfver
gården vid Ediths fönster.
Hon hade sett honom.
”Fort,” stammade hon andlös, ”men
försig-tigt: han har vapen, han är i biblioteket..
han tränger in!”
Helmer var redan borta.
Att bulta upp folket och få
förstugudör-rarne öppnade, var ett dröjsmål hvarpå ej
kunde tänkas. Utan ett ögonblicks tidspillan
hade han derfor svängt sig upp öfver galler-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
