Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mästaren (intendenten), utgjorde de in summa
sex, hvartill kommo kammarjungfrun, betjenten
och Primus (jockeyen), åt h vilken, till farbrors
evinnerliga förargelse, men ”Tummelitens” egen
outsägliga förtjusning, gjordes ett livré så grant
som någonsin en dvärg burit............
Men att nu tala om Edith, för hvars skull
egentligen allt detta bråk gjordes, så var hon
icke missnöjd med att lemna hemmet. Nu, så
straxt efter allt det rysliga, som varit, kändes
det så tvångfullt: något behöfdes framför allt
annat, nämligen tid, och säkert vore det allra
bäst, om denna för henne förflöte annorstädes
än på Dagby.
Helmer tänkte i detta fall så fullt lika med
Edith, att han genom en outtröttlighet, som
ännu mera höjde honom i hofrättsrådinnans
gunst, mångdubblade sin person för att
påskynda allt.
”Nånå,” hviskade hennes nåd till den
rodnande mamsell Octavie, ”vi komma väl hem
igen! Då, när mycket blifvit läkt, få vi tänka
på passande belöning åt honom.”
Aldrig ett ögonblick sökte Edith att blifva
ensam med Helmer, ej heller gjorde han
något försök dertill. Men då han på
res-morgo-nen räckte henne den blomsterbukett, som nu
var blifven till en vänskaplig vana, sade han
med osäker röst, ohörd af dem, hvilka ifrigt
sprungo fram och åter i de upp- och
nedvända rummen: ”Vågar jag hoppas, att minnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
