Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af den, som uppvaktat fröken Edith med de
sista blommorna från Dagby, skall lefva längre
än tills blommorna vissnat?”
Vid denna den allra första öppna
häntyd-ning, som Helmer gjort på sina känslor,
öfver-göts Ediths finbleka kind af en hel purpurflod.
”Får jag besvära herr Helmer att bära ned
och ge mig, då jag har stigit i vagnen, den
här lilla dynan, som jag nyss sytt mig för
resan!” Och i det hon uttalade dessa ord med
kort och snabb ton, räckte hon honom en
liten blå sammetsdyna.
. Med djup förundran emottog Helmer detta
svar på sin fråga. Men då han fick det
anförtrodda godset mellan sina händer och vid
den lätta tryckningen kände något rassla
der-inom, förstod han svaret.. och ett strålande ljus
uppgick i hans själ. Det var hans blommor
som hon torkat och förde med sig.
Alltför finkänslig att lägga till ett enda
ord mera, kunde han likväl icke neka sig att
på ett annat sätt visa det han vågat förstå
henne. Med en rörelse af vördnadsfull
dyrkan förde han hastigt det blå sammetet mot
sina läppar.
Edith såg det, och hennes hjerta darrade.
I den enda blick, de sedan vexlade, låg
allt livad som nu kunde förklaras.
”0,” tänkte Helmer, då Edith nästa timma
var borta, ”om hon håller profvet af denna
resa, då, då ... Men intet dåraktigt hopp ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
