Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tes hos Helmer känslor af stolthet, af
förtjusning, af.. skola vi säga det om honom,
förnuftets man . . nästan dyrkan. ”Ty”, sade han
till sig sjelf, ”huru hängifvet, huru troget
måste hon ej bevara ett minne, då hon — den
fordom så flyktiga, så högdragna Edith, nu
långt skild från föremålet för detta minne, vid
hvilket intet, utom hennes känsla, band henne —
två gånger kunnat motstå en så stor frestelse!”
Men då Helmer nu märkte att hans
förhoppningar togo en alltför svindlande fart, fann
han nödigt erinra sig att han ej egde någon
bestämd ledning för dessa förhoppningar. Han
hade aldrig ifrån henne fått ens så mycket
som en helsning. Blott en enda hågkomst
hade han erhållit: det var teckningen af ett
landskap, som förtjust henne och i hvars midt
hon hade ställt Primus’ lilla roliga figur, hål-
lande framför henne parasollen och en stor
res-påse, kanske för att ega rättighet att afteckna
sig sjelf, sittande på kullen med ritstiftet i
ena och albumet i andra handen.
Detta blad låg i farbror Jannes bref, men
var ej åtföljdt af något förklarande ord. Att
gubben emellertid icke sändt det utan
egarin-nans vilja, det visste Helmer med säkerhet.
Hvad han åter på intet sätt kunde begripa
var hofrättsrådinnans mystiska vinkar, ty han
ansåg henne långt skild från den misstanken
att Ediths känsla kunde hafva fastat sig vid en
man så under alla tänkbara förhoppningar att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
