Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nå det afundade målet. Dock, detta skrämde ej
Helmer. Vunne han Edith — och nu visste han
bäst sjelf, om det var hans afsigt att försöka
detta — finge man sedan tänka på att beräkna
och väga svårigheterna.
Helmer anade ej att hofrättsrådinnan
längesedan hade upptäckt Ediths hemlighet, än
mindre anade han att denna hemlighet befans i
fleras händer och att det just var ångsten
öf-ver att se den förrådd som kastat Edith i
grefvens armar. Om han vetat detta och
ytterligare känt att hofrättsrådinnan ansåg honom
sjelf genom sin klokhet och tillbakadragenhet
ha bevisat huru långt han var från alla
anspråk på det omöjliga, om han slutligen
begripit att den stolta moderns vänskap emot
honom just tillkommit af tacksamhet för hans
förstånd, en tacksamhet, som fortfor äfven då
hon, såsom nu var fallet, icke mera fruktade
honom.. så hade han insparat många af sina
förhoppningar och åtminstone gifvit en
vidsträcktare betydelse åt den mening i
hofrätts-rådinnans bref, som angick Ediths afslag till
den engelske friaren. ”Men jag gratulerar henne,
ifall vi vid något annat tillfälle bli af olika
mening!”
Åtta dagar sednare fick Helmer från
farbror underrättelse om afresan från Paris och
snart derefter den ännu kärare underrättelsen
om dagen för de resandes hemkomst,
ytterligare bekräftad genom för-budet, hvilket äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
