Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gamla fruktan, att han aldrig skulle våga
nalkas henne på ett fullt familjert sätt.
Deremot dansade Helmer med en ung dam,
den Edith icke förut sett, grefvinnan Rosalie
T., som med sin man flyttat till orten under
sternfeltska familjens frånvaro. Och Edith
öf-verraskades af det slags förtrolighet, som rådde
mellan Helmer och denna dam.
Edith kunde naturligtvis icke veta att
grefvinnan Rosalie en gång som fattig fröken bott
inom samma församling som Helmer, att hon
flitigt umgåtts i hans föräldrars hus och att
hon nu, liksom hennes man, hvilken varit
akademikamrat med Helmer, satte en heder uti
att visa honom all den förbindliga
uppmärksamhet, som hans förändrade läge fordrade af
dem, hvilka många gånger under andra tider
med honom delat sällskapslifvets nöjen på det
gästfria Torsholm; och vid det täta umgänge,
som grannskapet nu erbjöd, hade man så väl
lärt känna och bedömma hvarandra, att
bekantskapen öfvergått i ömsesidig vänskap.
Men Ediths reflexioner såväl öfver detta
som allt annat voro glömda i och med den
sekund, då Helmer, liksom insvepande henne
i elden från sina djupa ögon, lade armen om
hennes lif för att börja valsen.
Det gick icke denna gång som med valsen
på Ramsvik, att den slutades med andra
hvärf-vet. Nu kände Helmer med hänförelse att han
vågade svärma (tro och löften stodo ej nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
