Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
emellan dem, blott verldslig äregirighet och
högmod), och visst låg det ett svärmeri i
denna dans, som på luftiga vingar bar dem
mot nya okända himlar.
Då musiken tystnade och medan alla de
valsande paren hvimlade om hvarandra, förde
Helmer sin dam in i det för ögonblicket
utrymda zigenartältet, hvilket upplystes endast
af ett svagt, magiskt sken.
Under valsen hade de ej vexlat några ord.
Darrande och med sänkta blickar satte sig
Edith på mossbänken. Helmer stod framför
henne. -Hans ögon kunde icke lösslita sig irån
henne, hvars åsyn han så länge måst umbära
och som nu 1 denna hemlighetsfulla halfdager,
under denna vältaliga tystnad, så afstickande
mot det brokiga hvimlet derute, syntes honom
skön ända till förbländning.
En blyg, ljuf, outsäglig förvirring, så olik
hennes vanliga förnäma hållning, fullbordade
segern öfver Helmers sista sjelfbeherrskning.
vO, Edith, Edith,” hviskade han med en
röst, som passionen gjorde oredig, ”gif mig en
enda blick ur dina lysande stjernor, och jag
vill icke begära mer förrän du tillåter det!”
Men hvaraf kom sig nu att Edith, som
nyss med förtviflan sagt till sig sjclf: ”Han
skall aldrig våga att förtroligt nalkas mig!”,
just nu, då han vågade det, då detta
betydelsefulla du för första gången halkade öfver
hans läppar, kände sig liksom genom ett osa-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
