Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kew7 just då hon gick ut från fröken, mötte
bruksförvaltaren i förstugan.
”Se, jag fick den af fröken Edith, jag!”
sade Kerstin, hållande sin tilltänkta bröstlapp
i vädret. *
”Hvarför är ej dynan hel ?” frågade lian.
”Ab, inte kunde jag väl nyttja den sådan,
förstås!”
”Och derför kastade du helt visligt bort
det, som hon var fylld med?”
”Nej, bevars, det* gamla bosset brände
fröken sjelf opp!” Och härmed sprang Kerstin
sin väg.
”Godt,” sade Helmer i sin själ, ”hon har
förstått mig: dessa minnen borde brännas och
fullkomligt förkolna.” .
Men om minnena verkligen förkolnade med
blommorna, blef en annan sak......................
På Dagby hade emellertid allt återtagit sitt
vanliga utseende. Att Helmer icke mera egde
samma liflighet som den första aftonen, var
så naturligt att ingen derpå undrade: den
aftonen hade ju varit utom ordningen.
Dessutom tillbragte han mycket af den tid, han
fordom egnat åt hofrättsrådinnans salong, nu
på Sorrby hos grefve T:s. Och slutligen gjorde
de otaliga bjudningarne för de hemkomna allt
detta mindre märkbart. Mot hofrättsrådinnan
M
var han ständigt så uppmärksam, att hon icke
kunde se någon skilnad .. och då fans
heller ingen.............................
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
