Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Nu skall du öppet säga mig, min du, om
det är något som jag i råd eller dåd kan
gagna dig med?”
Så frågade farbror, aftonen före den
lyck-saliga dag, då han skulle återtaga den
persiko-färgade västen, kaschetten och renseln, således
aftonen före sin afresa. När han nu såg Edith
åter väl bergad och, som det tycktes, lycklig
i hemmet, kunde ingenting förmå honom att
låta släpa sig omkring på dessa nöjen, som
blefvo dubbelt obehagliga, då han jemförde
dem med dem, som han egde under sitt enkla
uomad-lif.
”Jag vet ingenting särskilt, älskade
farbror! Men när jag i tankarna öfverflyger den
långa färd, vi gjort tillsammans, när jag
återkallar de många goda tankar, farbror väckt
hos mig, vare sig då vi betraktade naturen,
konstens minnesverk, det menskliga lidandet
eller de herrliga inrättningar, som blifvit
eg-nade åt dess afhjelpande . . då, när jag stannar
vid alla dessa stunder af ren glädje, blir mitt
hjerta trångt, och i intet annat afseende kan
jag visa farbror min tacksamhet och kärlek
än derigenom att jag bar uträttat något, tills
farbror nästa gång återkommer.”
”Tack, min du . . himlen välsigne dig för
din kärlek till din gamle farbror! Hade icke
den fallit som dagg på mitt hjerta, skulle
jag många gånger tröttnat. Men, kära barn,
för att tala om dina högsinta önskningar, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
