Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
passera för din bäste vän tills vidare . . . Jag
ger mig nu långt bort. Sedan jag en tid
fröjdat dem der hemma i Grandalen, vill jag
tillbringa den här sommaren i Norrland och
vandrar kanske ända upp till lappfjällen, ty det
torde bli min sista stor-vandring, och derför
vill jag rätt njuta af den. Men hvar helst jag
är, då du kallar mig — och du skall få
uppgift för brefven — så ger jag mig af. . Och
nu, gud vare med dig! En sista förmaning,
barn, som du bör lägga väl på minnet: trotsa
icke din mor, om hon sätter sig emot dina
vackra planer! Gå sakta till väga med henne...
Och ännu ett: lek aldrig med elden!”
Edith sökte hämma sin smärta. Tre
gånger kastade hon sig i gubbens famn.
Andtligen hade hon emottagit hans sista
välsignelse.
Då hon nu stod ensam qvar och såg
honom med sin trogne följeslagare försvinna nedåt
backen, greps hon af en verklig förtviflan.
Men hur djupa, hur ömma Ediths känslor
än voro för honom, som nu var borta, mäktade
de likväl ej undertrycka den, som ensam
beherr-skade alla. Och då hon, med sänkt hufvud
och själen uppfylld af veka, milda intryck,
vandrade hem, undrade hon om hon icke på
den långa vägen skulle göra något möte.
Men utom ett par arbetare från smedjan
mötte hon ingen, och med en tung suck af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
