Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men då hon nu, ändtligen tyckande sig i
säkerhet, vid foten af en stor ek slog upp
sina ögon, gaf hon till ett rop och föll, utan
ett ljud vidare, till marken.
Den, som hon först velat möta och sedan,
beherrskad af blygsamhetens känsla, velat fly,
hade skickelsen ändå kastat i hennes väg.
Helmer stod nästan midt framför henne och
hade länge med häpen undran åsett huru hon
med en skrämd dufvas lätta vingslag ilade
öfver fältet, utan att tyckas veta hvart hon
ställde sin färd.
”Fröken Edith, i himlens namn, har något
skrämt fröken?” Han lutade sig ned till henne.
Hans varma andedrägt vidrörde nästan
hennes kind.
På samma gång vidrörde det darrande
ljudet i hans röst hennes själ. Hon återfick
hastigt sans och kraft, hon reste sig upp och
satte sig under ekens lummiga krona. Ännu
kunde hon likväl icke tala läpparnas språk.
Men var ögonens lika stumt?
Man måste antaga att så icke var, ty
Helmer vände sig hastigt bort, synbart för att
icke underkastas dess vådliga inflytelse.
Flera minuter förblefvo de tysta.
Då utbrast plötsligt Edith, som i detta
tillfälliga möte såg ett tecken från himlen och
med en sådan tro äfven återfick sin hänförelse:
”0, låt det nu vara slut med detta långa
missförstånd! Har jag ej gråtit nog, ångrat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
